Något oroar mig, något fortsätter störa. Jag vet inte vad det är men det ligger inom mig och gror till något större än vad det tidigare varit. Det är en känsla av ensamhet och oduglighet. Känns inte som att något jag gör blir rätt just nu, inget är i närheten av bra. Jag vill vara hon som kan stå för sig själv. Hon som är omtyckt av inte bara andra utan även sig själv. Just nu ligger den önskan lååååångt borta. Det går säkert att jobba på, men vart hittar jag styrkan, orken och framför allt stödet?
1 kommentarer:
jag finns, även fast du kanske inte tror mig, men jag finns hun. <3
Skicka en kommentar