Råkade klanta mig och ta bort inlägget om min kära B. Men du ska veta att jag saknar dig, oss, allt vi hade! Kan det någonsin bli samma sak igen? Jag vill gärna tro det men jag vet inte om jag vågar tro på det..
Jag har förändrats, I know. Jag vet att jag undviker samtalsämnen som rör varför jag blivit som jag blivit o blabla. Jag kan bara inte prata om det, det är mitt problem. Något som jag nu måste leva med. Jag vill inte ens försöka ägna energi på att få folk att förstå när ingen ens hör av sig längre. Jag vill bara att ni ska ge mig en chans. Är det för mycket begärt?.. Jag saknar allt, tjejkvällar/fester/sms och bara att ses och prata.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
jag vill.. jag vill att det ska bli som förut, och jag hoppas på det.. det gör ont som fan att inte ha dig, så som jag hade dig förut.
jag saknar oss som fan.
Jag ger dig en chans,
ger du mig en?
<3
Skicka en kommentar