Jag saknar min fästman så enormt mycket. Hans närhet. Jag saknar att kunna ligga i timtal och bara dra fingrarna mellan hans urgulliga brösthår samtidigt som han håller om mig, kanske pussar mig i pannan och stryker sin hand genom mitt nytvättade hår och säger "Älskling, allt kommer ordna sig. Jag finns här". Dom orden har jag dock hört många gånger förut men det är något i hans röst som får mig att känna hopp. Kanske allra mest för att han är den som faktiskt finns där, inte för att han måste utan för att han vill.
Det kallas Äkta kärlek.
Jag älskar dig hjärtat mitt ღ
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar