För om man mår så dåligt att man ser jorden som en bur där locket är himlen så har man nått botten. Man kan inte klara sig ur det själv hur mycket man än försöker, det går bara inte.
Man behöver en kram, någon som stryker sin hand över ens kind och säger att allt ska bli bra.
Hoppet.
Hur ska man orka bekämpa sina onda demonerna om man aldrig tillåter sina änglar?
Om jag väljer att påbörja den här resan, ska endas jag stå kvar, utan mina stora vassa svärd riktade emot mig själv och med en skjöld, helt omöjlig att förstöra...
(omgjord text)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Älskling, jag finns här för dig! Jag vill hemskt gärna vara den som ger dig en kram och smeker din kind<3 Allt kommer bli bra, man måste våga tro! Jag älskar dig<3
Du är helt underbar!<33333333
Skicka en kommentar