Josefine Dior

Det skulle blivit en lugn helg på landet.
Komma bort från allt. Slippa omvärlden. Slippa tänka. Slippa alla problem.
Men självklart var det för mycket begärt.
Fick ett samtal om att farmor blivit dålig igen. Riktigt dålig.
Läkaren kom till hemmet och gjorde allt han kunde så det var tydligen ingen idé att åka in till sjukhuset med henne..
Vi åkte dit och satt hos henne i flera timmar. Hon bara låg och tittade på mig, just mig. Pappa frågade om hon såg att det var jag. Hon nickade och sken upp med ett jättestort leende och där brast det. Jag bröt ihop totalt. Jag såg precis vad hon tänkte, vad hon ville säga så det gjorde inget att hon inte fick fram det själv.

Min farmor och även mormor är väldigt speciella för mig.
Jag har bott hos farmor en längre period så vi har alltid stått varandra väldigt nära. Hon har alltid stöttat mig. Aldrig dömt ut mig trots vissa mindre bra beslut som jag tagit.. Hon är så fin.
Hon har tagit mycket stryck den damen. cancer, stroke ett antal ggr..
Det är fart i henne och fullifan är hon, precis som jag.
Hoppas hon blir bra igen<3