Josefine Dior

Jag tänkte använda min blogg till det som den faktiskt var till för från början.
Ventilera tankar, funderingar och hela den biten.. så here it goes.

Jag vill inte berätta men...
Att ständigt gå och bära på något som ingen annan har en aning om tär på en.
Många backar, beter sig som skit och verkar tycka att jag jämt går runt och är arg, irriterad, svår att nå, dålig på att höra av mig, blivit konstig osv osv. (om inte lyckas jag säkert faika med ett par leenden medans vi ses?)
Ja, att ständigt störa sig på mitt sätt att vara verkar de flesta kunna göra men det är få som bryr sig om att ta reda på orsaken. DOCK är det tydligen väldigt lätt att klanka ner och snacka om har jag märkt. Med alla förut just mig.

Jag är själv trött på att vara arg. Den ilska jag bär på är inte alls rolig att bära men att vara arg "utåt" är sååå mycket lättare än att bryta ihop och släppa in folk som jag vet egentligen inte riktigt bryr sig eller har med det här att göra. Inte tillräckligt iallafall. Det är bara alldeles för privat.
Det är helt enkelt lättare att bara vara en halvtrasig programmerad robot som försöker ta sig igenom dagen.
För helt ärligt med handen på hjärtat. Hur många har egentligen själva hört av sig den senaste tiden?
(Ni som gjort, tack!)

Ni behöver inte förstå men ni behöver inte heller tycka och tro så mycket om saker ni vet så lite om.
Tänk till, det finns en orsak till en människas sätt att vara.
Kom ihåg det innan ni dömmer.

På väg hem efter en riktigt trevligt dag med bröllop och fest! 

Bild på mig och min securityguard ;)