Josefine Dior

Till det sista hjärtslaget

Igår firade jag och min sambo 2 år tillsammans. Inte för att vi "firade" på något speciellt sätt men det blev helt enkelt något lite extra den dagen.
Vissa tycker att det är löjligt att göra en grej av årsdagar men det skiter väl jag i.
Jag skiter i det mesta som folk har åsikter om som inte angår dom, vilket visat sig rätt tydligt.
För mig är det kanske viktigare än för andra och det har väl sina orsaker.
 
A är min trygghet i vardagen. Min fasta punkt i livet. Jag älskar honom mer än livet själv..
vilket också betyder att allt inte alltid är så lätt som man skulle vilja (precis som för vilket annat par som helst).
Vi har gått igenom en hel del skit som jag inte önskar någon men han är också den som jag mått allra bäst med. Den som får mig le, skratta när jag egentligen känner för att lägga mig ner och illtjuta.

Den som alltid finns där, vid min sida när jag behöver det som mest.
Det är liksom totalt omöjligt att inte känna så som jag gör för honom.
Och till er alla med fördomar kring detta. Ålder behöver inte ha någon större betydelse. Det tycker jag att vi bevisat.
 
Jag är så sjukt tacksam och glad, att vi än idag är den viktigaste personen i varandras liv.


 

0 kommentarer:

Skicka en kommentar